Det blev ett av de mer svängiga Stockholmsderbyna på länge när Djurgården och Hammarby spelade 3–3 inför ett kokande Tele2. Matchen bjöd på misstag, briljans och en del kontroverser, men framför allt väckte den stora frågor kring båda lagens utveckling.
Hammarby – Taktiskt svagt men ändå effektivt
Bajen gick ut svagt och saknade en tydlig matchplan. Trots det lyckades laget gå till pausvila i ledning med 2–1. Det första målet kom efter ett misslyckat uppspel från Djurgården, där bollen hamnade rätt i gapet på Bajen som straffade motståndet direkt. Det andra var en fullständig pärla – Nahir Besara drog till med en frispark som letade sig in i målvaktens första hörn och gav Hammarby energi de egentligen inte förtjänade sett till spelet.
Ändå kändes det som att Hammarby inte riktigt trodde på sin egen förmåga och struntade att spela det spelet vi har vant oss med. Presspelet, som ofta är deras signum, användes väldigt sparsamt. En spelare som Schellas symboliserar dilemmat: han jobbar hårt, springer och pressar, men saknar de kvaliteter som krävs offensivt. Frågan är om han verkligen är så viktig för Bajen höga press och defensivt, eller om mer offensivt skickliga alternativ som Madjed och Okeke skulle kunna axla den rollen? Tycker Hellberg att dessa spelare helt och hållet saknar vad som behövs för att skapa defensiv balans? Det här är en öppen diskussion i supporterleden och derbyts prestation lär inte tysta kritiken.
Tekies ödesdigra misstag
Djurgårdens första mål kom efter en situation som blivit alltför bekant. Tesfaldet Tekie försökte driva bollen förbi två pressande motståndare utan något stöd bakom sig. Den här gången gick det inte vägen. Djurgården bröt, och plötsligt var det helt öppet för Okkels som gjorde 2–1. Det är inte första gången Tekie hamnar i den här typen av situationer – en spelare med mod och bollkänsla, men som ofta har svårt att värdesätta situationerna.
Djurgårdens problem – Spel men inga vinster
Djurgården gjorde en riktigt bra första halvlek och kontrollerade stora delar av spelet. Men ännu en gång fick de inte med sig en derbyseger. Faktum är att de står på noll vinster i derbyn i år trots att de har sett jämbördiga ut på planen.
Varför? En del menar att det handlar om klubbens kultur. AIK och Hammarby får ofta fram spelare från orten, som går ut och bara kör utan att tänka för mycket. Djurgårdens egna produkter har ibland beskrivits som mer välpolerade killar från de lite finare områdena, men kanske också mer ängsliga i de stora matcherna. Är det derbyhistorien som sitter i väggarna, eller saknas det karaktärsspelare som verkligen älskar de stora matcherna? Frågan lär fortsätta diskuteras tills dess att Djurgården vänder på denna ödesdigra trend.
Domarmissen som avgjorde
Ett av de stora samtalsämnena efter slutsignalen var domarinsatsen. I den 97:e minuten, vid ställningen 3–2 till Hammarby, fick Djurgården en hörna. Där blev Bajens målvakt uppenbart fasthållen, men spelet fick ändå fortsätta och situationen slutade med 3–3-målet. Att missa en så tydlig förseelse mot en målvakt är svårt att acceptera. Hade det gällt en back hade det varit mer förståeligt – men just på fasta situationer måste domaren ha stenkoll på att målvakten inte hindras.
Hellberg – Balansgång efter spelarförsäljningar
Hammarbys tränare Kim Hellberg står inför en tuff uppgift efter att tre av lagets bästa spelare – Pinas, Erabi och Tounekti – sålts under sommaren. Det märks i spelet, där Bajen inte riktigt hittar samma offensiva rytm som tidigare. Frågan är om Hellberg medvetet valt en mer försiktig väg, eller om det helt enkelt handlar om att spelarmaterialet inte klarar av att genomföra det han vill implementera. Oavsett vilket väcks diskussioner om riktningen på hans projekt.
Efter matchen sa Hellberg själv i studion att det inte är enkelt att spela en offensiv fotboll när så många av stommen har försvunnit. Han påpekade också att de nyförvärv som ska ersätta, som Okeke och Noah Persson, ännu inte hunnit komma in i hur Bajen vill spela. Han jämförde situationen med det svenska landslagets förlust mot Kosovo (0–2), där offensiven såg obalanserad ut och saknade struktur.
Honkavaara – Taktiskt stabil
Djurgårdens tränare Jani Honkavaara framstod däremot som den taktiska vinnaren. Djurgården styrde stora delar av första halvlek och andra halvlek var jämn. Djurgården hittade rätt ytor offensivt och satte ständigt press på Hammarbys backlinje. Trots att segern uteblev, visade laget en tydlig struktur och en genomtänkt strategi som pekar på att de är på väg åt rätt håll under hans ledning.
Slutsummering – En match som speglar läget
Slutresultatet 3–3 speglade matchbilden väl. Djurgården var det bättre laget spelmässigt men saknade skärpan i de avgörande momenten. Hammarby var effektiva, men taktiskt tveksamma, men lyckades utnyttja motståndarnas misstag och hade en del briljanta individuella prestationer.
I slutändan var det Hammarby som lämnade planen med känslan av att ha förlorat något och Djurgården som firade. Bajen måste bestämma sig för hur de vill spela och sluta experimentera eftersom det sällan faller väl ut, och Djurgården måste börja vinna derbymatcher om de vill utmana om topp 3 på riktigt nästa år.
Derbyspöket lever vidare, och 3–3 känns som det mest rättvisa trots domartabben.
