Sverige skämde ut sig inför hela världen på bästa sändningstid. 5–1 blev det i VM 2026 mot Nederländerna är inte bara en förlust. Det är en käftsmäll och en av de största svenska förnedringarna i ett mästerskapssammanhang någonsin. Frågan är inte längre om det finns problem. Frågan är hur Sverige ska undvika att skämma ut sig resten av VM.
För det här var inte bara en dålig kväll. Det var en match där nästan varje svensk svaghet låg blottad. Målvaktsspelet, backlinjen, mittfältets balans, avstånden mellan lagdelarna och den totala bristen på kollektiv struktur. Sverige såg inte ut som ett lag. Sverige såg ut som elva spelare som blivit utslängda på planen med varsin karta, men inget kompass.
Målvaktspositionen saknar kvalité – Men inte problemet mot Nederländerna
Vi kan börja längst bak. Kristoffer Nordfeldt är långt ifrån Sveriges bästa målvakt. Det går till och med att argumentera för att det finns bättre målvakter i Allsvenskan. Det är en obekväm mening, men den är inte orimlig.
Samtidigt går det att förstå Graham Potters val när man sett alternativen i landskamper. Viktor Johansson och Jacob Widell Zetterström har inte direkt imponerat och tvingat sig in som självklara förstaval.
Widell Zetterström var ute och flaxade flera gånger mot Norge och såg stundtals svagare ut än Nordfeldt på inlägg. Det är bättre att vara passiv på mållinjen än att gå ut och missa helt. En målvakt som tvekar skapar oro. En målvakt som går och missar skapar panik. Men Nordfeldts passivitet skapar ändock mer stabilitet.
Viktor Johansson är en riktig adrenalinmålvakt. Han har gjort en toppmatch för Sverige och det finns absolut kvaliteter där. Men han ger inte känslan av stabilitet. Han känns som en målvakt som kan avgöra matcher åt båda håll. Ena minuten kan han stå för en vansinnig räddning, nästa minut kan han bjuda på en sjuk tabbe.
Den jag helst hade velat se är Noel Törnqvist. Han bar Mjällby på sina axlar i de matcher där han verkligen behövdes och har visat sig vara en otroligt stabil och fin målvakt. Problemet är att han inte fått någon som helst speltid i Como på sex månader. Det talar såklart emot honom. Men trots det tror jag att Törnqvist hade varit ett bättre val än Nordfeldt.
Med det sagt: problemet mot Nederländerna var inte målvaktsspelet. Att börja där vore nästan att ge resten av laget frikort. Och det förtjänar de verkligen inte.
Backlinjen var hädisk
Försvarslinjen mot Nederländerna var hädisk. Det går inte att endast hänga ut Isak Hien, för hela backlinjen såg ut som ett pågående bygglovsärende. Men det är ändå helt obegripligt att Hien fortsätter få förtroende efter att ha blandat dåliga insatser med katastrofala insatser i landslagströjan under två års tid.
Sverige hade tur att Hien skadade sig i playoffet. Det låter brutalt, men sett till landslagets prestationer blev det så. Även om det inte ser fantastiskt ut med Carl Starfelt istället för Hien, så är det betydligt bättre. Det såg vi i playoffet.
Hien är allt som oftast felpositionerad. Han är inte särskilt duellstark trots sin storlek och han är dessutom seg när han ska följa sin gubbe. Det såg vi flera gånger mot Nederländerna. Lägg där till att han vid flera tillfällen i landslaget slagit indianare som sista man i backlinjen, så blir bilden svår att försvara.
Det handlar inte om att Hien saknar kvaliteter som spelare. Det handlar om att han gång på gång inte fungerar i den svenska landslagsmiljön. Och när samma problem upprepas match efter match måste frågan ställas: varför fortsätter man?
En spelare som förmodligen hade passat bättre, men som inte är uttagen, är Viktor Eriksson. Om Sverige ska spela med hög backlinje behöver man mittbackar som kan stöta, täcka ytor och hantera löpdueller. Där passar Eriksson bättre.
Viktor Eriksson visade klass under Kim Hellberg och var säkerheten själv när han stötte. Det gav honom också en plats på vissa landslagssamlingar. Han är resolut i duellerna, men framför allt är han snabb. Enligt försäsongsrapporteringen var han snabbast i hela Hammarby på 100 meter. I ett svenskt lag som gång på gång lämnar oceaner bakom backlinjen är det ingen liten detalj. Det är nästan tjänstefel att inte värdera den egenskapen högre.
Mittfältet saknar balans och tar inget ansvar
Men det är inte bara backlinjen som ska hängas ut. Sveriges mittfält saknar balans, struktur och framför allt ansvar. Försvararna lämnas alldeles för ofta ensamma, medan stora delar av mittfältet lunkar hem och vägrar täcka upp för varandra.
Det är inte hållbart på den här nivån. Mot Nederländerna blev det brutalt tydligt.
Nygren och Ayari har sina främsta kvaliteter i offensiven. Det är inget konstigt med det. Problemet är att Sverige använder dem i en struktur där de samtidigt måste ta ett stort defensivt ansvar. Vid flera av målen ser man Ayari lunka tillbaka utan att täcka upp. Det ser illa ut. Inte bara för honom, utan för hela laget. Samtidigt blev han uppsnurrad av en helikopter fint. Känslan är att ingen på det svenska mittfältet har kvalitéer för att gå in i dueller resolut förutom Karlström som på sin höjd är okej i närkamperna. Många gånger står de för långt ifrån och bara tittar på när Nederländerna spelat igenom det svenska mittfältet utan större problem.
Samtidigt är det svårt att bara peka på enskilda spelare. När Bergvall och Zeneli kom in blev problemet detsamma. Det tyder på att felet inte bara sitter i vilka spelare som är på planen, utan i hur laget är byggt och instruerat.
Sveriges mittfält fungerar inte som en lagdel. Det fungerar som ett väntrum. Spelare står, joggar, tittar och reagerar för sent. När motståndarna vinner bollen finns inga tydliga avstånd, inga naturliga täckningar och ingen riktig aggressivitet.
Varför är inte Fredrik Hammar med?
Om Sverige endast ska spela med en defensiv mittfältare är det obegripligt att Fredrik Hammar inte är med i truppen. Han är Sveriges bästa spelförstörare på mittfältet just nu, vilket i sig är lite sorgligt med tanke på hur Sverige historiskt alltid brukade fostra mittfältare med defensiva kvaliteter.
Karlström i all ära. Utifrån hur truppen är byggd måste han nästan spela. Men om man bara ska ha en spelare som ska bära det defensiva mittfältsspelet, hade det inte varit bättre med Hammar?
Hammar är mer resolut i närkamperna. Han är snabbare. Han har en jävla karaktär. Det är en spelare som skulle gå in och dö för Sverige i duellerna, som inte räds att ta de extra meter som krävs för att täcka upp för någon annan.
Det är exakt den typen av spelare Sverige saknar. Inte ännu en offensivt fin mittfältare. Inte ännu en spelare som vill ha boll på fot. Sverige saknar någon som stänger dörren, låser fönstret och kastar ut nyckeln i första bästa närkamp.
Lagdelarna sitter inte ihop
Det största problemet för Sverige är kanske ändå att ingen lagdel sitter ihop med den andra. Sverige blir gång på gång för långt. Det uppstår en ocean av yta både på mitten och bakom backlinjen vid kontringar.
Det här är inte nytt. Vi såg det under Jon Dahl Tomasson och vi ser det nu under Potter. Match efter match ser Sverige utdragna, osynkade och förvirrade ut. Det kan inte vara meningen att det ska se ut så här gång på gång.
Frågan är varför det svenska landslaget är så oförmöget att arbeta som en enhet.
Ett lag som spelar högt måste pressa tillsammans. Ett lag som står lågt måste försvara tillsammans. Sverige gör varken eller. Backlinjen hamnar i löpdueller, mittfältet hinner inte hem och anfallarna blir isolerade från resten av laget. Resultatet blir ett lag som är enkelt att spela igenom och ännu enklare att kontra sönder.
När Sverige tappar boll ser det ut som att någon släckt lampan. Alla vet att något ska göras, men ingen verkar veta exakt vad.
Lösningen med nuvarande trupp
Med nuvarande trupp ser jag egentligen bara en lösning om Sverige ska kunna slå något bättre lag än Tunisien i VM: flytta upp Ayari lite högre, bänka Nygren och spela Victor Lindelöf på mitten bredvid Karlström.
Det är inte en perfekt lösning. Det är snarare en nödlösning. Men Sverige behöver balans mer än ännu en offensiv spelare som vill in i samma ytor. Lindelöf på mitten skulle kunna ge laget mer positionssäkerhet, mer lugn och bättre defensiv närvaro centralt.
Eftersom jag helst ser Starfelt istället för Hien på planen, hade jag dessutom velat se Svensson kliva in på Lindelöfs plats i backlinjen. Det skulle åtminstone ge Sverige en rimligare struktur än den som föll sönder fullständigt mot Nederländerna.
Det handlar inte om att göra Sverige briljant. Det tåget har kanske redan lämnat perrongen. Det handlar om att göra Sverige funktionellt. Just nu är landslaget inte ens det.
Mot Japan krävs förändring
Om Sverige inte ställer upp med en mer balanserad trupp mot Japan, med Lindelöf och Karlström på mitten eller i alla fall Svanberg tillsammans med Karlström, finns det stor risk att nästa förnedring väntar runt hörnet. Japan är inte ett lag man kan bjuda på ytor. Japan är inte ett lag man kan möta med ett mittfält som lunkar hem och en backlinje som hamnar på fel sida gång efter gång.
Går Sverige in i den matchen med samma naiva balans, samma avstånd mellan lagdelarna och samma svaga defensiva ansvar, då kommer det att smälla igen. Och då pratar vi inte bara förlust. Då pratar vi speedwaysiffror.
Sverige måste sluta låtsas att det här bara handlar om individuella misstag. Det här är ett systemfel. Ett kollektivt haveri. En blågul brandövning där ingen hittar nödutgången.
Målvaktsfrågan är osäker. Backlinjen är skakig. Mittfältet saknar balans. Lagdelarna sitter inte ihop. Och så länge Sverige fortsätter spela som om defensiv struktur är ett frivilligt tillval kommer motståndarna fortsätta springa rakt igenom oss.
Det är hårt, men efter 5–1 mot Nederländerna finns det ingen anledning att linda in det.
Sverige måste förändra något nu. Annars blir resten av VM inte fotboll. Då blir resten av VM en offentlig avrättning av blågult.
